3 mån.

Idag är det hela 3 månader sen min älskade farmor lämnade mig. Det är fruktansvärt jobbigt fortfarande. Har i vissa stunder svårt att fatta att hon verkligen är borta. Lyfter ibland tel för att ringa henne och berätta det senaste som hänt. Även för att fråga om råd för vissa saker. Men det går inte att göra längre. Det gör så förbannat ONT.
Nu när vi va magsjuka så ville jag ringa henne, för jag ringde alltid till henne när nån hade magsjuka. Hon hade massor med bra tips på vad man kan göra för att må bättre. Vem ska man ringa nu???
Jag tror iaf att hon va med mig i sön när jag låg däckad hela dan. För helt utan förvarning började det prassla i påsen igen och det va ingen i närheten. Gubben hörde det me och han tror oxå att det va farmor som vakade över mig och ville tala om att hon va där.
Jag hoppas hon har det bra där hon befinner sig nu. Hon finns i mina tankar dagligen. Hon saknas mig så otroligt. Min enda trygghet i denna värld är borta och kommer inte tillbaks. Hur går man vidare??